Stockholm Pride, därför är det viktigt

 
Igår gick jag med i prideparaden för att uppmärksamma barns rätt att få behålla sin identitet.
  • Konventionsstaterna åtar sig att respektera barnets rätt att behålla sin identitet, innefattande medborgarskap, namn och släktförhållanden såsom dessa erkänns i lag, utan olagligt ingripande.
  • Om ett barn olagligt berövas en del eller hela sin identitet, ska konventionsstaterna ge lämpligt bistånd och skydd i syfte att snabbt återupprätta barnets identitet.
(Artikel 8 ur Barnkonventionen.) 

Här nedanför kommer jag att citera en av mina väldigt kloka kollegor som jag gick med igår:

"Idag är dagen då flera hundratusentals människor visar sitt stöd. Idag är dagen då samhället ger HBTQ personer rätten att känna sig trygga. Idag är dagen då vi går raka i ryggen, stolta över vilka vi är. Iaf i Stockholm.

För många är Stockholm Pride en frizon. En chans att andas ut och vara sig själv. Oavsett var i landet du bor. Det är ett gott tecken. Men vänner, vi behöver vara medvetna om att kampen inte inkluderar alla och att det inte får stanna vid en dag om året.

paraden går vi i olika sektioner. Vi som går är bland annat homo- och bi*sexuella/romantiska, transpersoner, Queera, allierade(hetero och cis). Vi är det själva, vi har ett syskon som är det, en mormor, en farfar, en kollega, en granne. Vi känner någon - oavsett om det är uttalat eller inte.

Trots det finns det personer som inte har möjlighet att gå i tåget. Antingen för att de inte kan närvara fysiskt eller att de inte vågar än. Därför är det vår skyldighet, som överlevare, att gå för vår egen skull men även för de som inte kan.

Det handlar inte om kultur eller religion. Det handlar om okunskap och rädsla. Den rädsla som så många av oss känt. Rädslan att förlora nära och kära. Rädslan att bli lämnad ensam kvar. Rädslan att inte bli accepterad för den en är. Rädslan att inte få vara sig själv utan att bli ifrågasatt.

Det är lätt att säga "du har inget att vara rädd för". Men jag vill säga till dig som läser det här. "Jag förstår din rädsla. Jag har varit där. Jag har blivit hindrad från att låta mig bli älskad, för rädslan att bli misshandlad var stor. Misstron mot samhället, om de skulle stödja eller inte. Jag har varit där mitt syskon. Det är svårt, det tar tid. Jag finns kvar, jag tar ledartröjan och visar att vi finns. När du är redo så står jag med glädje bredvid dig. Älskade syskon, tiden är läskig, den är begränsade. Du finns, du existerar, jag ser dig även om världen utanför inte gör det. Du finns, vi lämnar dig inte själv"

D. Persson

Så ja, ni där ute som bara ser pride som ett spektakel och inte fattar poängen. Ni kanske borde ta en funderare kring era medmänniskor och förstå att alla inte känner sig trygga då deras identitet bryter mot den vanliga heteronormen. Jag visar mitt stöd, gör du?

Till top